Svensk ordbok 2009, webbversion
[gebi´tel.jebi´t]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ge·bit·et●specialområde
arb.han är den främste inom sitt gebit, 1600-talsmynten civilingenjör som lämnat sitt egentliga gebit och sysslar med försäkringsfrågor(inom/på) ngns/ngts gebitsedan 1795av ty. Gebiet ’område’, till gebieten ’befalla; påbjuda’; ge- i ty. lånord, urspr. ga-, ’samman; tillsammans med’; jfr granne