Svensk ordbok 2009, webbversion
[-kån`j-]
substantiv ~n äv. vard. gascognarn, plur. ~, best. plur. gascognarna
gascogn·ar·en●(mans)person från Gascogne
land.yrk.gascognaren d´Àrtagnan○i plur. ofta om personer från Gascogne oavsett könsedan 1635till det fra. provinsnamnet Gascogne, bildat till senlat. vas´co ’bask’; jfr bask