Svensk ordbok 2009, webbversion

garrotte´ra verb ~de ~t garrott·er·ar●av­rätta genom att strypa med ett hals­järn samh.mot­ståndare till Francoregimen garrotterades än­nu på 1960-talet i Spaniengarrottera ngnsedan 1926till spa. garrote ’strypstock; strypjärn’ Subst.:vbid1-167369garrotterande, vbid2-167369garrottering