Svensk ordbok 2009, webbversion
garrotte´ra
verb ~de ~t
garrott·er·ar●avrätta genom att strypa med ett halsjärn
samh.motståndare till Francoregimen garrotterades ännu på 1960-talet i Spaniengarrottera ngnsedan 1926till spa. garrote ’strypstock; strypjärn’
Subst.:vbid1-167369garrotterande,
vbid2-167369garrottering