Svensk ordbok 2009, webbversion

gard [ga´rdel.gar´d] substantiv ~en ~er gard·en●skydd för kroppen med armarna lyftade särsk. i boxning sport.gardställningsänka gardenhöja garden○i fäktning äv.utgångs­ställning där man är beredd på så­väl an­fall som försvar sedan 1693av eng. guard (boxning), fra. garde (fäktning) med samma betydelse; se garde