Svensk ordbok 2009, webbversion
garçon
[-såŋ´]
el.
garcongarcon
[-såŋ´]
substantiv ~en ~er
garç·on·en, garc·on·en1(fransk) kypare
serv.yrk.sedan 1841av fra. garçon ’pojke; dräng; kypare’
2i ett fåtal uttryck
ung man
skämts.yrk.en glad garçonsedan 1887