Svensk ordbok 2009, webbversion

garçon [-såŋ´] el. garcongarcon [-såŋ´] substantiv ~en ~er garç·on·en, garc·on·en1(fransk) kypare serv.yrk.sedan 1841av fra. garçon ’pojke; dräng; kypare’ 2i ett få­tal ut­tryck ung man skämts.yrk.en glad garçonsedan 1887