Svensk ordbok 2009, webbversion
[-an´täv.-aŋ´t]
substantiv ~en ~er
gar·ant·en●person eller organisation som tar det yttersta ansvaret för att ngt säkert fungerar
särsk. ekon.af.ekon.yrk.JFRcohyponymborgensmancohyponymlöftesman
staten ställde sig som garant för lånet○äv. om ngt som säkerställer ngts fortvarokonstitutionen är en garant för yttrandefrihetenrättvisan är frihetens garanten garant (för ngn/ngt/SATS)sedan 1646av fra. garant ’skydd; beskyddare; borgensman’, till garer, se garage