Svensk ordbok 2009, webbversion

garant [-an´täv.-aŋ´t] substantiv ~en ~er gar·ant·en●person eller organisation som tar det yttersta an­svaret för att ngt säkert fungerar särsk. ekon.af.ekon.yrk.JFRcohyponymborgensmancohyponymlöftesman staten ställde sig som garant för lånet○äv. om ngt som säker­ställer ngts fort­varokonstitutionen är en garant för yttrande­frihetenrätt­visan är frihetens garanten garant (för ngn/ngt/SATS)sedan 1646av fra. garant ’skydd; beskyddare; borgens­man’, till garer, se garage