Svensk ordbok 2009, webbversion

gamäng´ substantiv ~en ~er gam·äng·en●pojke eller man som tar lätt på sin till­varo ngt åld.psykol.yrk.JFRcohyponymslyngel ○äv. mer positivtspjuver, skojare en plikt­människa men med gamängen i ögon­vrånsedan 1845av fra. gamin ’pojke; gat­pojke’; av o­visst urspr.