Svensk ordbok 2009, webbversion
ga`lning
substantiv ~en ~ar
galn·ing·en●galen person
psykol.yrk.sesegalen 1
sexgalningen farlig galningen religiös galning○äv. försvagaten galning som körde om på backkrönetsedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. gälninger; till galen