Svensk ordbok 2009, webbversion

ga`lning substantiv ~en ~ar galn·ing·en●galen person psykol.yrk.sesegalen 1 sexgalningen farlig galningen religiös galning○äv. försvagaten galning som körde om på back­krönetsedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. gälninger; till galen