Svensk ordbok 2009, webbversion
[gal`je]
substantiv ~n galgar
galg·en1(trä)ställning med rännsnara för hängning av dödsdömda
mest histor.samh.dingla i galgen○äv. med tanke på själva dödssättetnu väntar honom galgenen omvändelse under galgenseomvändelse
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. galghe; gemens. germ. ord, urspr. ’gren; stång’
2klädhängare
kläd.klädgalgeplastgalgeträgalgeen galge med tvärslå att hänga byxor påsedan 1915