Svensk ordbok 2009, webbversion

gagg`a verb ~de ~t gagg·ar●prata o­sammanhängande eller o­begripligt komm.gammel­farfar satt och gaggade om något som hade hänt på 1930-talet○äv. all­mänt ned­sätt.prata (strunt) nu måste vi göra något i stället för att bara sitta och gaggagagga (med ngn) (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1954se gaggig Subst.:vbid1-166568gaggande; gagg