Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
gadd·en1stickorgan på bakkroppen hos vissa insekter
särsk. gaddsteklar, t.ex. (hona av) bi, geting och humla
zool.peta ur gadden ur huden efter bisticket○äv. bildligt i uttryck för energi, aggressivitet o.d.med sin slagfärdighet tog hon gadden ur debattmotståndarensedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. gadder; gemens. germ. ord, besl. med lat. has´ta ’stång; lans; spjut’
2kluven tunga hos orm
ej i fackmässiga sammanhang; ngt åld.zool.sedan 15823tand
vard.med.borsta gaddarnasedan 1936