Svensk ordbok 2009, webbversion

förö´vare substantiv ~n äv. vard. förövarn, plur. ~, best. plur. förövarna för·öv·ar·en●person som ut­fört (visst) brott jur.yrk.polisen har inga spår efter förövarnakvinnan lämnade ett bra signalement på förövarenen förövare (av ngt)sedan 1923