Svensk ordbok 2009, webbversion
förö´vare
substantiv ~n äv. vard. förövarn, plur. ~, best. plur. förövarna
för·öv·ar·en●person som utfört (visst) brott
jur.yrk.polisen har inga spår efter förövarnakvinnan lämnade ett bra signalement på förövarenen förövare (av ngt)sedan 1923