Svensk ordbok 2009, webbversion
förö´va
verb ~de ~t
för·öv·ar●utföra
brottslig handling
jur.JFRcohyponymbegå 1
han anklagas för att ha förövat tre mordflera attentat har förövatsföröva ngtsedan 1635efter ty. verüben med samma betydelse, med anslutning till öva
Subst.:vbid1-166415förövande