Svensk ordbok 2009, webbversion

förö´va verb ~de ~t för·öv·ar●ut­föra brottslig handling jur.JFRcohyponymbegå 1 han an­klagas för att ha förövat tre mordflera attentat har förövatsföröva ngtsedan 1635efter ty. verüben med samma betydelse, med an­slutning till öva Subst.:vbid1-166415förövande