Svensk ordbok 2009, webbversion
förvåll
´
a
verb
~de ~t
för·våll·ar
●
förorsaka
ngt (vanligen negativt)
mindre brukl.
Noll
JFR
cohyponym
vålla
självförvållad
förvålla en olycka
förvålla ngt/SATS
sedan ca 1675
se
vålla
Subst.:
förvållande
;
förvållan