Svensk ordbok 2009, webbversion

förvåll´a verb ~de ~t för·våll·ar●för­orsaka ngt (vanligen negativt) mindre brukl.NollJFRcohyponymvålla självförvålladförvålla en o­lyckaförvålla ngt/SATSsedan ca 1675se vålla Subst.:förvållande; förvållan