Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förvrängde förvrängt, pres. förvränger
för·vräng·er●återge (ngt) så att formen blir felaktig
komm.JFRcohyponymförryckacohyponymsnedvrida
hennes förvrängda bild i skrattspegelnkyrkklockornas klang förvrängdes○ibl. avsiktligtförvränga rösten○ofta bildligtavsiktligt återge (ngt) så att innebörden blir felaktig
förvränga skriftens ordhan förvrängde berättelsen till oigenkännlighetförvränga ngt/SATSsedan 1640till vränga
Subst.:vbid1-166069förvrängande,
förvrängning