Svensk ordbok 2009, webbversion

förve´kliga verb ~de ~t för·vek·lig·ar●vanligen pass. el. perf. part. göra vekare särsk. med avs. på (karaktären hos) större grupp psykol.han kom in på sitt älsklingstema, den moderna förvekligade människanförvekliga ngn/ngtsedan 1804Subst.:vbid1-165977förvekligande