Svensk ordbok 2009, webbversion
förve´kliga
verb ~de ~t
för·vek·lig·ar●vanligen pass. el. perf. part.
göra vekare
särsk. med avs. på (karaktären hos) större grupp
psykol.han kom in på sitt älsklingstema, den moderna förvekligade människanförvekliga ngn/ngtsedan 1804Subst.:vbid1-165977förvekligande