Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. förvaltarn, plur. ~, best. plur. förvaltarna
för·valt·ar·en●person som yrkesmässigt har hand om och sköter ngt (värde) för en annan person
ekon.samh.yrk.JFRcohyponym2inspektor
konkursförvaltare○särsk.person som leder driften av lantegendom i ägarens ställe
godsförvaltare○förr äv.(titel för) person med högsta underofficersgrad
en förvaltare (av/för ngt)sedan 1716