Svensk ordbok 2009, webbversion

förval´tare substantiv ~n äv. vard. förvaltarn, plur. ~, best. plur. förvaltarna för·valt·ar·en●person som yrkesmässigt har hand om och sköter ngt (värde) för en annan person ekon.samh.yrk.JFRcohyponym2inspektor konkursförvaltare○särsk.person som leder driften av lant­egendom i ägarens ställe godsförvaltare○förr äv.(titel för) person med högsta underofficersgrad en förvaltare (av/för ngt)sedan 1716