Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
för·ut|sätt·ning·en1(antagen) omständighet som utgör en nödvändig grund för ngt
t.ex. ngn utveckling el. slutledning
vetenskapl.JFRcohyponymvillkor 1cohyponympremiss
under förutsättning att inget oförutsett inträffar bör vi bli klara i morgontillförsel av organisk substans är en förutsättning för allt jordbrukslutsatsen följer inte av förutsättningarna(under) förutsättning (SATS), (under) förutsättning (av ngt), en förutsättning (för ngt/att+V/SATS)sedan 17342vanligen plur.
lämplig egenskap
psykol.hon har goda förutsättningar att klara arbetetförutsättningar (att+V)sedan 1830