Svensk ordbok 2009, webbversion

förtö´rna verb ~de ~t för·törn·ar●vanligen pass. el. perf. part. starkt förarga ngt högt.psykol.han blev förtörnad över den brist på aktning som visades honomförtörna ngnsedan 1476Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. fortörna; av lågty. vortörnen med samma betydelse, till torn ’vrede’ Subst.:vbid1-165746förtörnelse