Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
för·törn·ar●vanligen pass. el. perf. part.
starkt förarga
ngt högt.psykol.han blev förtörnad över den brist på aktning som visades honomförtörna ngnsedan 1476Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. fortörna; av lågty. vortörnen med samma betydelse, till torn ’vrede’
Subst.:vbid1-165746förtörnelse