Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förtyckte förtyckt, pres. förtycker
för·tyck·er●misstycka
åld.komm.förtycka (SATS)sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids Dikter och Rimfornsv. forthykkia ’misshaga; inte tycka om’
Subst.:vbid1-165669förtyckande
[B]arnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små, ingen må det förtycka: det är hans största lycka.Viktor Rydberg, ur Tomten (i Dikter, 1882)