Svensk ordbok 2009, webbversion

förtyck´a verb förtyckte förtyckt, pres. förtycker för·tyck·er●miss­tycka åld.komm.förtycka (SATS)sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids Dikter och Rimfornsv. forthykkia ’miss­haga; inte tycka om’ Subst.:vbid1-165669förtyckande [B]arnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små, ingen må det förtycka: det är hans största lycka.Viktor Rydberg, ur Tomten (i Dikter, 1882)