Svensk ordbok 2009, webbversion

förtvi´vla verb ~de ~t för·tvivl·ar●känna förtvivlan ngt högt.psykol.de lämnades att förtvivla i o­visshetförtvivla (om/över ngt/SATS)sedan 1541av lågty. vortwivelen med samma betydelse; se tvivla Subst.:vbid1-165652förtvivlande; förtvivlan Den som inte hoppas skall inte förtvivla.Gunnar Ekelöf, ur Färjesång (1941)