Svensk ordbok 2009, webbversion
[-tår´-]
verb ~de ~t
för·tork·ar●torka så att liv upphör
biol.psykol.JFRcohyponymskrumpnacohyponymförvissnacohyponymvissna
gräset förtorkade i sommarhettanett förtorkat ökenlandskap○äv. bildligtförlora (ungdomlig) fräschhet
en förtorkad gammal gummaförtorkasedan 1487–91Jöns Buddes bokfornsv. forthörka
Subst.:vbid1-165485förtorkande,
vbid2-165485förtorkning