Svensk ordbok 2009, webbversion

förtorka [-tår´-] verb ~de ~t för·tork·ar●torka så att liv upp­hör biol.psykol.JFRcohyponymskrumpnacohyponymförvissnacohyponymvissna gräset förtorkade i sommar­hettanett förtorkat öken­landskap○äv. bildligtförlora (ungdomlig) fräschhet en förtorkad gammal gummaförtorkasedan 1487–91Jöns Buddes bokfornsv. forthörka Subst.:vbid1-165485förtorkande, vbid2-165485förtorkning