Svensk ordbok 2009, webbversion
förto´na
verb ~de ~t
för·ton·ar●tona allt svagare och så småningom tystna
om ljud
musikJFRcohyponymförklinga
sången förtonade i fjärran○äv. om synintryckbli svagare
el. otydligare
aftonhimlens svaga ljus förtonadeförtonasedan 1857till tona
Subst.:vbid1-165474förtonande,
förtoning