Svensk ordbok 2009, webbversion

förto´na verb ~de ~t för·ton·ar●tona allt svagare och så småningom tystna om ljud musikJFRcohyponymförklinga sången förtonade i fjärran○äv. om syn­intryckbli svagare el. o­tydligare afton­himlens svaga ljus förtonadeförtonasedan 1857till tona Subst.:vbid1-165474förtonande, förtoning