Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
för·tjus·ning·en●glad tillfredsställelse
över ngt; vanligen omedelbart uppkommande och inte nödvändigtvis djup
psykol.tid.JFRcohyponymhänförelse
hon slog ihop händerna av förtjusningtill barnens förtjusning blev det glass till efterrätthon strålade av förtjusning över presenten○äv. i ett uttryck för tillfredsställelse parad med mindre positiv känslaskräckblandad förtjusning(till ngns) förtjusning, förtjusning (över ngt/att+V/SATS)sedan 1780