Svensk ordbok 2009, webbversion
förtim
´
ring
substantiv
~en ~ar
för·timr·ing·en
●
stomme på träfartyg
bestående av köl, stävar, spant m.m.
sjö.
○
äv. om stödkonstruktion i trä, anv. i gruva för att förhindra ras
sedan 1734
se
timmer