Svensk ordbok 2009, webbversion

förta´ äv. åld. förta´gaförta´ga verb förtog förtagit förtagen förtagna, pres. förtar äv. åld. förtager för·tag·it●hindra från att komma till ut­tryck Nolldet jolmiga vattnet förtog lusten att fiskaett par skönhets­fel förtar inte det goda in­trycket av bokenförta ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. fortaka Subst.:vbid1-165317förtagande