Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. försvararn, plur. ~, best. plur. försvararna
för·svar·ar·en●person som försvarar
ngn el. ngt; vanligen yrkesmässigt el. som vana
jur.mil.yrk.fästningens försvarareen försvarare av svenskheten○spec.försvarsadvokat
offentlig försvarare○spec. äv.spelare med defensiva uppgifter
i lagspel
en försvarare (av ngn/ngt)sedan 1410förordnande av målsman utfärdat av häradshövdingen Lasse Svensson i sörmländska Sköllersta (Svenskt Diplomatarium)fornsv. forsvarare