Svensk ordbok 2009, webbversion

förstås´ adverb för·stås●som utan vidare in­ses NollSYN.synonymnaturligtvissynonymgivetvis de blir förstås ledsna om vi inte kommer... och så slutar filmen förstås lyckligt○äv. med bi­betydelse av reservationvi kan åka en annan väg, men då får vi förstås byta fler gångerdet förstås!det är klart!​ Ska du inte ta med kartan ock­så? – Jo, det förstås! sedan ca 1900till förstå Adverbet förstås har en intressant historia. Fram till slutet av 1800-talet var förstås enbart en böjningsform (passiv presens) av verbet förstå, och uttalades med långt å. Så småningom började det uttalas med kort å och då kunde det uppfattas som ett självständigt ord. Detta bör ha hänt ungefär 1900. Men det dröjde till 1950 innan det togs upp i Svenska Akademiens ordlista, och först därefter blev det ett vanligt ord i skrift. Numera är det lika vanligt som naturligtvis, även i skriftspråk.  Fortfarande kan man ana ordets ursprung i vissa uttryck, särskilt det förstås (*det naturligtvis är omöjligt). Man sätter inte heller gärna förstås först i meningen: naturligtvis kommer jag låter bättre än förstås kommer jag.