Svensk ordbok 2009, webbversion
förstumm´a
verb ~de ~t
för·stumm·ar●vanligen pass. el. perf. part.
göra stum
av förvåning el. upprörda känslor
komm.man förstummas av hans fräckhetförstumma ngnsedan 1716Subst.:vbid1-164572förstummande,
vbid2-164572förstumning