Svensk ordbok 2009, webbversion
verb försträckte försträckt, pres. försträcker
för·sträck·er●tillhandahålla (pengar eller andra värden) med skyldighet för mottagaren att återställa andra av samma slag och i samma mängd
dock inte exakt de föremål som erhållits
ngt åld.ekon.jur.○äv. allmännare och mindre formelltlåna
åld. el. skämts.kan du försträcka mig en tia?försträcka (ngn) ngtsedan 1523av lågty., ty. vorstrecken ’sträcka fram’
Subst.:vbid1-164527försträckande,
vbid2-164527försträckning