Svensk ordbok 2009, webbversion

försträck´a verb försträckte försträckt, pres. försträcker för·sträck·er●tillhanda­hålla (pengar eller an­dra värden) med skyldighet för mot­tagaren att åter­ställa an­dra av samma slag och i samma mängd dock inte exakt de före­mål som erhållits ngt åld.ekon.jur.○äv. all­männare och mindre formelltlåna åld. el. skämts.kan du försträcka mig en tia?försträcka (ngn) ngtsedan 1523av lågty., ty. vorstrecken ’sträcka fram’ Subst.:vbid1-164527försträckande, vbid2-164527försträckning