Svensk ordbok 2009, webbversion

förstocka [-ståk´a] verb ~de ~t för·stock·ar●vanligen pass. el. perf. part. göra helt o­känslig och o­möjlig att förändra psykol.hans hjärta förstockades med årenförstocka ngtsedan 1541av ty. verstocken ’bli styv, stel (som en stock)’; jfr stock, stocka sig Subst.:vbid1-164489förstockande, vbid2-164489förstockning; förstockelse