Svensk ordbok 2009, webbversion

förste´na verb ~de ~t för·sten·ar●vanligen pass. el. perf. part. förvandla till sten psykol.○vanligen bildligtgöra helt o­rörlig och ibl. känslo­kall förstenade hjärtanhan förstenades av fasahon stod som förstenad och såg bilen köra mot stupetförstena ngn/ngtsedan 1702Subst.:vbid1-164447förstenande, förstening