Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rstavelse substantiv ~n ~r för|­stav·els·en●ordbildningselement som inte kan fungera som själv­ständigt ord men som till­fogas i början av an­dra ord språkvet.SYN.synonymprefix förstavelsen i ”anföra” är ”an-”○äv.o­betonad stavelse som står före den stavelse i ett ord som har huvud­trycket sedan 1801