Svensk ordbok 2009, webbversion
verb försporde försport, pres. förspörjer
för·spörj·er●vanligen pass.; i vissa uttryck
få veta
åld.komm.JFRcohyponymerfara 2
enligt vad som försports har staden intagitsförspörja ngtsedan 1531jfr fornsv. forspyria ’fråga’
Subst.:vbid1-164342förspörjande