Svensk ordbok 2009, webbversion
verb försonades försonats
för·son·as●bli vänner igen
efter period av osämja
komm.de försonades efter tio långa år○äv.bli vän igen
han försonades med sin bror○äv. bildligthon har försonats med sitt ödeförsonas med ngn/ngt, ngra försonassedan 1487–96Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. forsonas
Subst.:försonande,
försoning