Svensk ordbok 2009, webbversion

förso´nas verb försonades försonats för·son·as●bli vänner i­gen efter period av o­sämja komm.de försonades efter tio långa år○äv.bli vän i­gen han försonades med sin bror○äv. bildligthon har försonats med sitt ödeförsonas med ngn/ngt, ngra försonassedan 1487–96Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. forsonas Subst.:försonande, försoning