Svensk ordbok 2009, webbversion

försoffa [-såf´a] verb ~de ~t för·soff·ar●vanligen pass. el. perf. part. göra slö och trög och mindre benägen att motionera psykol.man försoffas av det eviga tv-tittandetförsoffa ngnsedan 1629bildn. till försoffad, urspr. ’bestört; mod­fälld’; av lågty. vorsuffet ’bestört; domnad’; besl. med sova Subst.:vbid1-164258försoffande, vbid2-164258försoffning