Svensk ordbok 2009, webbversion
[-såf´a]
verb ~de ~t
för·soff·ar●vanligen pass. el. perf. part.
göra slö och trög
och mindre benägen att motionera
psykol.man försoffas av det eviga tv-tittandetförsoffa ngnsedan 1629bildn. till försoffad, urspr. ’bestört; modfälld’; av lågty. vorsuffet ’bestört; domnad’; besl. med sova
Subst.:vbid1-164258försoffande,
vbid2-164258försoffning