Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förslet förslitit försliten förslitna, pres. försliter
för·slit·er●vanligen pass. el. perf. part.
slita ned
kroppsdel
Nollen försliten höftledhans förslitna ryggförslita ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. forslita ’slita ut; slita sönder; slita tvist’
Subst.:vbid1-164184förslitande,
vbid2-164184förslitning