Svensk ordbok 2009, webbversion

försli´ta verb förslet förslitit försliten förslitna, pres. försliter för·slit·er●vanligen pass. el. perf. part. slita ned kropps­del Nollen försliten höft­ledhans förslitna ryggförslita ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. forslita ’slita ut; slita sönder; slita tvist’ Subst.:vbid1-164184förslitande, vbid2-164184förslitning