Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
för·skingr·ing·en1det att förskingra
jur.tid.han dömdes för förskingring och trolöshet mot huvudmanförskingring (av ngt)sedan 18342i vissa uttryck
(obestämd) plats långt från hemorten
och ofta långt från hemlandet
tid.JFRcohyponymdiaspora
en radiohälsning till alla svenskar i förskingringensedan 1893