Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
för·skingr·ar●utnyttja (och förslösa) egendom som man förfogar över men som tillhör ngn annan
särsk. med avs. på egendom som man satts att ansvara för
jur.ekon.jur.SYN.synonymförsnilla
kamrern hade förskingrat under flera årförmyndaren förskingrade myndlingens hela förmögenhet○äv.slösa bort
han förskingrade hela sitt arvförskingra (ngt)sedan 1488gåvobrev till finska Nådendals kloster (Arwidsson)fornsv. forskingra ’upplösa; kringsprida; förslösa’; jfr skingra
Subst.:vbid1-163965förskingrande,
förskingring