Svensk ordbok 2009, webbversion

förse´na verb ~de ~t för·sen·ar●ofta pass. el. perf. part. få att in­träffa senare än väntat eller önsk­värt vanligen med avs. på början av ngt förlopp tid.JFRcohyponymfördröjacohyponymuppskjuta tåget var försenaten försenad femtioårsfestvår­bruket försenades på grund av kylan○äv. med avs. på personhan blev försenad till mid­dagenförsena ngn/ngtsedan 1804till 4sen Subst.:vbid1-163897försenande, försening