Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
för·sen·ar●ofta pass. el. perf. part.
få att inträffa senare än väntat eller önskvärt
vanligen med avs. på början av ngt förlopp
tid.JFRcohyponymfördröjacohyponymuppskjuta
tåget var försenaten försenad femtioårsfestvårbruket försenades på grund av kylan○äv. med avs. på personhan blev försenad till middagenförsena ngn/ngtsedan 1804till 4sen
Subst.:vbid1-163897försenande,
försening