Svensk ordbok 2009, webbversion
förrätt
´
are
substantiv
~n
äv. vard.
förrättarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
förrättarna
för·rätt·ar·en
●
person som utför förrättning
samh.
yrk.
vigselförrättare
förrättare (av ngt)
sedan 1734