Svensk ordbok 2009, webbversion

förrätt´a verb ~de ~t för·rätt·ar●formellt ut­föra handling, ofta av ceremoniell karaktär samh.förrätta vigselförrätta valförrätta andakt○ibl. skämts.ut­föra förrätta sina natur­behovförrätta ngtsedan 1606av lågty. vorrechten med samma betydelse; jfr berätta Subst.:vbid1-163796förrättande, förrättning