Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. förrädarn, plur. ~, best. plur. förrädarna
för·räd·ar·en●person som sviker det han/hon förväntas vara solidarisk mot
särsk. om person som sviker (sitt land) genom att avslöja hemligheter
mil.psykol.samh.yrk.landsförrädaredet fanns en förrädare i själva krigsledningenförrädarna dömdes till dödensedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. forrädhare; av lågty. vorreder med samma betydelse; till förråda