Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förryckte förryckt, pres. förrycker
för·ryck·er●göra (kraftigt) missvisande
NollJFRcohyponymförvrängacohyponymsnedvrida
statistiken förrycktes av det stora bortfalletförrycka ngtsedan 1609av lågty. vorrucken, ty. verrücken ’flytta; rubba’
Subst.:vbid1-163722förryckande,
vbid2-163722förryckning