Svensk ordbok 2009, webbversion

förryck´a verb förryckte förryckt, pres. förrycker för·ryck·er●göra (kraftigt) miss­visande NollJFRcohyponymförvrängacohyponymsnedvrida statistiken förrycktes av det stora bort­falletförrycka ngtsedan 1609av lågty. vorrucken, ty. verrücken ’flytta; rubba’ Subst.:vbid1-163722förryckande, vbid2-163722förryckning