Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
för·pest·ar●fylla (luften) med illaluktande ämnen
komm.samh.avgaserna förpestade luften○äv. bildligtgöra olidlig
han förpestade livet för sin exfrustämningen var förpestad av ömsesidig misstroförpesta ngt (för ngn)sedan 1838äldre även ’smitta ner, infektera’; se pest
Subst.:vbid1-163575förpestande,
vbid2-163575förpestning