Svensk ordbok 2009, webbversion

förpes´ta verb ~de ~t för·pest·ar●fylla (luften) med illa­luktande ämnen komm.samh.av­gaserna förpestade luften○äv. bildligtgöra o­lidlig han förpestade livet för sin ex­frustämningen var förpestad av ömse­sidig miss­troförpesta ngt (för ngn)sedan 1838äldre även ’smitta ner, infektera’; se pest Subst.:vbid1-163575förpestande, vbid2-163575förpestning