Svensk ordbok 2009, webbversion

förnö´ta verb förnötte förnött, pres. förnöter för·nöt·er●låta (tiden) passera till ingen nytta Nollde förnötte tiden med kort­spelförnöta ngt (med ngt)sedan 1622jfr fornsv. fornöta ’an­vända; utnöta’; se nöta Subst.:vbid1-163483förnötande