Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förnötte förnött, pres. förnöter
för·nöt·er●låta (tiden) passera till ingen nytta
Nollde förnötte tiden med kortspelförnöta ngt (med ngt)sedan 1622jfr fornsv. fornöta ’använda; utnöta’; se nöta
Subst.:vbid1-163483förnötande