Svensk ordbok 2009, webbversion
förnämite
´
t
substantiv
~en ~er
för·näm·itet·en
1
knappast plur.
det att vara förnäm
samh.
se
se
förnäm 1
sedan 1846
2
vanligen plur.
förnäm person
samh.
yrk.
storhertigar och andra förnämiteter
sedan 1847