Svensk ordbok 2009, webbversion

förmör´ka verb ~de ~t för·mörk·ar●göra mörk psykol.rök­moln som förmörkade solen○äv. bildligt, spec.göra dyster framtids­utsikterna förmörkades○spec. äv.göra själsligt mindre klar hjärn­skadan förmörkade hans om­dömeförmörka ngtsedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. formyrkia Subst.:vbid1-163315förmörkande; förmörkelse