Svensk ordbok 2009, webbversion

förmär´ka verb förmärkte förmärkt, pres. förmärker för·märk·er●upp­fatta vanligen ngt abstrakt, t.ex. stämningar el. tendenser komm.JFRcohyponymmärka 3 en viss pessimism kunde förmärkas bland de församladeförmärka ngtsedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. formärkia Subst.:vbid1-163263förmärkande