Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förmärkte förmärkt, pres. förmärker
för·märk·er●uppfatta
vanligen ngt abstrakt, t.ex. stämningar el. tendenser
komm.JFRcohyponymmärka 3
en viss pessimism kunde förmärkas bland de församladeförmärka ngtsedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. formärkia
Subst.:vbid1-163263förmärkande