Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
för·man·ar●allvarligt uppmana (ngn) till riktigt beteende
ngt högt.komm.prästen förmanade församlingen att hjälpa de nödställda○äv.tillrättavisa
förmana barnenförmana ngn (att+V), förmana ngn (till ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. formana; av lågty. vormanen med samma betydelse; jfr 1mana
Subst.:vbid1-163069förmanande,
förmaning