Svensk ordbok 2009, webbversion

förma´na verb ~de ~t för·man·ar●allvarligt upp­mana (ngn) till riktigt beteende ngt högt.komm.prästen förmanade församlingen att hjälpa de nöd­ställda○äv.tillrätta­visa förmana barnenförmana ngn (att+V), förmana ngn (till ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. formana; av lågty. vormanen med samma betydelse; jfr 1mana Subst.:vbid1-163069förmanande, förmaning